I det förra inlägget skrev jag om en bok, Agile – konsten att slutföra projekt, som vill sprida tillämpningen av agila principer. Agile är en samling tekniker – Scrum är kanske den mest kända – som kan användas för att utveckla mjukvara. Det agila manifestet undertecknades den 12 februari 2001 det vill säga för exakt 10 år sedan. Denna helgen samlas upphovsmän i Utah för att fira och utvärdera samt blicka framåt.
”Our highest priority is to satisfy the customer through early and continuous delivery of valuable software.” / the Agile Manifesto
Funkar det då? var en fråga som bla InfoWorld ställde inför 10-årsjubileet i Agile programming 10 years did it deliver? Det övervägande svaret är ja, agila tekniker har tillfört mycket. Som med allt annat så är det a) ingen mirakelmetod b) en förutsättning att man gör det väl. Rätt använt i rätt sammanhang med andra ord. Fungerar som bäst när man inte kan göra en komplett kravspec från början, när man har ett litet team seniora utvecklare och när det inte är ett verkligen kritiskt projekt. En svårighet kan vara organisationer som har rigida strukturer som inte medger det agila projektet att blomma ut.
”The best architectures, requirements, and designs emerge from self-organizing teams.”
Självorganiserande team är små grupper som arbetar dedikerat för att lösa en uppgift. Ofta är de tvärfunktionella och upplöses då uppgiften är löst. Oavsett om man jobbar med systemutveckling eller ej så är det ett tillfredsställande sätt att arbeta. Man har ett gemensamt syfte och kommer snabbt framåt. Forskning visar att det som motiverar anställda allra mest på arbetet är att uppleva att man gör framsteg:
”making progress in one’s work — even incremental progress — is more frequently associated with positive emotions and high motivation than any other workday event.”